om min comeback från knäskada till basketplanen

Smärtsam dag. Återbesök på ortopeden imorse vid 9.30. Ullis och Tove följde med mig, tacksam för det. Läkaren, som var en mörkhårig man med mörka ögon, vred knät, slet, ryckte och drog i det. Allt för att närmare förstå vad det ska hålla på att bråka med mig om, istället för att bara vara helt.
Efter ungefär en kvarts undersökning sa han att jag kommer kallas till en magnetröntgen om 1-2 veckor. Och först då kan vi fastställa helt hundra procent vad det är. Det enda som rann genom mitt huvud var; "ytterligare 2 veckors väntan och fundering...". Men det var inte över där. Han sa att han misstänker korsbandsskada.

Bom. Bom. --- Bom.

Hjärtat hoppade över ett slag och jag svär på att allt syre sögs ur rummet en stund. Mer hann jag inte uppfatta innan jag bombade läkarens högra hand med frågor. Detta en blond, blåögd kvinna som även träffade mig under olyckskvällen. Hej igen. Jag frågade om det verkligen kan vara korsband när jag ändå kan gå så pass bra som jag kan, och hon förklarade för mig att det kan det absolut vara. Det är olika från person till person, men det kan även vara så att det är delvis av. Eller att det är något av hundra andra saker som kan gå fel i knät. Men mest troligt korsbandet.
Bom.

Var även hos sjukgymnast vid 14.30, men dit tog jag mig själv. Hon, en kvinna med långt brunt hår och matchande yttertröja och t-shirt, rättade min gång. Hon tyckte jag gick illa, och berättade hur jag ska gå både med och utan kryckor. Och det känns bra, kan nästan räta ut benet helt när jag går nu, även om jag måste vara riktigt försiktig.
Jag fick övningar jag ska göra 3-5ggr per dag och även instruktioner att isa det både före och efter om jag har möjlighet.
Och när jag förklarade för henne hur det känns nu om dagarna, och hur jag gjorde illa mig, så sa hon ändå att det lät positivt. Och att om jag har tur kan det bara vara en vrickning av korsbandet. Att om jag tränar upp knät, och bara får ner svullnaden kan jag nog snart göra mycket mer. Böja det mer, sträka ut det rätare.

Bom bom bom. Hjärtslagen började komma tillbaka i mer normal takt nu.

Så håll gärna alla tummar ni har för att det inte ska vara korsbandet. För även om jag tror jag kanske har insett litegrann hur ledsen jag kommer vara om det är det defenitiva svaret, så vet jag nog inte ens lite vad för känsla i magen och hur många tårar som väntar om det är som dom befarar.

Tack.