01:24, 'cause I'd die if I saw you, die if I didn't see you there
Man tror man kan förbereda sig på sånt som får hjärtat att blöda, men det kan man inte. Det är inte förrän man står där och verkligheten knackar en på axeln som man inser vad man har att göra med. Ikväll knackade min på. Tove flyttar imorgonbitti och ikväll har jag kramat henne och gråtit på hennes tröja. Men åh.. lilla hjärtat. Lilla fina Tove. Hon kommer fattas, som en plats som ska vara ifylld men den är bara inte det. Den står där, orörd och tom.
Det är häpnadsväckande att känna hur starkt jag kan känna för henne, med tanke på att vi inte lärt känna varandra på annat än ett ganska kort tag. Men ibland är det bara rätt och då får det ha gått hur kort tid det vill.
Nej, det var jobbigt att säga hej då ikväll, och jag trodde jag hade allt under kontroll när det var dags. Men när den lilla tjejen, med sin knut på huvudet och sina bruna ögon slog armarna runt mig fanns det ingen kontroll kvar. Tårar vätte mina kinder och det var det. Det jobbiga tog över.
Men vi ses imorn om ett tag. Och tonfisksallad finns alltid hemma hos mig T, för dig att hämta whenever you'd like. ♥
