om min comeback från knäskada till basketplanen

Måndag 24 augusti. Jag får antagligen besked onsdag eller torsdag, vilket innebär att jag ska kasta mig på bussen antagligen nästa dag. Vad jag vet nu har vi ingen träningshelg nästa helg, men kan vara skönt att komma dit några dagar innan första träningen ändå kanske. Ska prata lite med Johanna vad som är tänkt till helgen.
Annars kan jag lika gärna åka upp lördag eller söndag, så jag får lite mer tid här hemma. Men innan jag ens kan tänka på vilken dag det blir så måste jag komma igång med packningen! Oj så sakta det går. Men det är inte så lätt när man inte riktigt vet helt 100 när eller om man ska iväg. Fast om lär jag ju, men när vet jag inte.

Svullnaden på knät börjar gå ner och snart kommer den nog vara helt borta! Jag kan böja det ganska bra nu, nästan helt och sträcka ut det nästa helt också. Det som gör ont så jag skulle kunna skrika ur all luft ur lungorna är när jag råkar vrida det. Då gör det ont vill jag lova. Men det känns hemskt positivt just nu, och jag är lite rädd att jag bara ska slås ner i skorna av något ont besked. Men jag håller mina tummar och idag har jag bestämt mig för ett nytt tänk.

"Lite mycket fokus nu på vad man vill men inte kan, istället för vad man kan med det man har." Nu kör vi. Jag ska ta mig ur vad det här än är, och det går inte genom att bara tänka negativt och önska att man var hel, för tyvärr så är läget så nu att jag är inte hel, och jag kan inte göra vissa saker. Men jag ska göra det bästa med vad jag kan.

Nu ska jag göra mig klar och ta en promenad bort till Mia, hon ska bjuda mig på middag samt efterrätt idag! Inte dåligt! Känns skönt att få lite ensamtid med henne innan jag flyttar. Min lilla Mia. Nej, nu ska jag sluta bli sentimental och sluta skriva så mycket.

Hörs snart!
Hanna