140 dagar
Det är idag 140 dagar sen jag sist spelade basket. Hur det känns? För-jävla-jävligt.
Fast ska jag vara ärlig så känns det absolut inte som att det var så länge, på något sätt har tiden gått mycket fortare än vad antalet dagar säger. Men ja, jag vet inte riktigt varför heller. 140 dagar, det är nästan ett halvår. Förstår ni hur länge det är?! Har aldrig förut haft ett uppehåll längre än 2 veckor, så ja, man kan säga att jag har abstinens. Fruktansvärd abstinens.
Ikväll var jag på skottid som många gånger annars, men ikväll blev jag bara deprimerad av att vara där. Det kan bli så ibland. Men det var lite konstigt, för om någon såg hur det gick för mig hade dom kanske undrat varför jag drog därifrån. Och med risk för att låta som en diva, men det tillåter jag mig själv göra för jag får lov att göra det när jag ändå inte kan spela - jag sätter fan allt jag skjuter. Jag sköt treor, som jag älskar att göra, och jag lovar er. Allt som allt kanske jag sköt 60 skott, och jag satt med all säkerhet 45-50. Och jag har förbättrat mitt skott under tiden jag varit skadad, jag har högre båge nu och en bättre release. Så det här kommer bli fruktansvärt spännande nästa säsong!
Men det gör mig ändå deprimerad ibland, för jag kan liksom inte handle it. Jag blir arg och ledsen när jag sätter så mycket och ändå inte kan spela och är skadad. Sen när jag såg mitt gamla lag förlora mot Lit igår.. jag vill bara hoppa in och styra upp! Nu säger jag inte att jag hade fixat steken själv, men jag hade velat kunna bidra. Kunnat hoppa in och sprida lite energi osv. Jag önskar jag kunde.
Men nästa säsong!! Kommer bli så fantastiskt spännande och roligt!
Till nästa gång - take care.
H.
Fast ska jag vara ärlig så känns det absolut inte som att det var så länge, på något sätt har tiden gått mycket fortare än vad antalet dagar säger. Men ja, jag vet inte riktigt varför heller. 140 dagar, det är nästan ett halvår. Förstår ni hur länge det är?! Har aldrig förut haft ett uppehåll längre än 2 veckor, så ja, man kan säga att jag har abstinens. Fruktansvärd abstinens.
Ikväll var jag på skottid som många gånger annars, men ikväll blev jag bara deprimerad av att vara där. Det kan bli så ibland. Men det var lite konstigt, för om någon såg hur det gick för mig hade dom kanske undrat varför jag drog därifrån. Och med risk för att låta som en diva, men det tillåter jag mig själv göra för jag får lov att göra det när jag ändå inte kan spela - jag sätter fan allt jag skjuter. Jag sköt treor, som jag älskar att göra, och jag lovar er. Allt som allt kanske jag sköt 60 skott, och jag satt med all säkerhet 45-50. Och jag har förbättrat mitt skott under tiden jag varit skadad, jag har högre båge nu och en bättre release. Så det här kommer bli fruktansvärt spännande nästa säsong!
Men det gör mig ändå deprimerad ibland, för jag kan liksom inte handle it. Jag blir arg och ledsen när jag sätter så mycket och ändå inte kan spela och är skadad. Sen när jag såg mitt gamla lag förlora mot Lit igår.. jag vill bara hoppa in och styra upp! Nu säger jag inte att jag hade fixat steken själv, men jag hade velat kunna bidra. Kunnat hoppa in och sprida lite energi osv. Jag önskar jag kunde.
Men nästa säsong!! Kommer bli så fantastiskt spännande och roligt!
Till nästa gång - take care.
H.
Kommentarer
Postat av: Eva
Åh vad jag längtar till nästa säsong, men då skulle jag helst velat se dig på hemmaplan men så egoistisk får jag inte vara. Hoppas du har ett kontrakt även då så du får visa vad du kan. Vi får väl åka iväg när du spelar någonstans i närheten då.
Kram
Postat av: Eva
Åh vad jag längtar till nästa säsong, men då skulle jag helst velat se dig på hemmaplan men så egoistisk får jag inte vara. Hoppas du har ett kontrakt även då så du får visa vad du kan. Vi får väl åka iväg när du spelar någonstans i närheten då.
Kram
Trackback
