Det slutgiltiga beskedet om mitt förbannade jävla knä
Hemma i Östersund, blev en dag extra för jag har så mycket jag måste hinna fixa. Var i alla fall på Medicin Direkt igår och undersökning hos en knäspecialist. Han ryckte i knät, böjde det, vred och lekte lite som han ville. Vid flera tillfällen sa han "nu brukar dom flesta skrika rakt ut" men jag sa bara "nu känns det lite konstigt". Och han konstaterade att det är märkligt att jag nästan inte har ont, med tanke på att han även fastställde att korsbandet är helt av. Eller ja, han sa att precis som magnetkameran kan han inte ge ett 100 procentigt svar om det är av helt eller inte, men han sa att han tog det beslutet utefter hans undersökning, att det är helt av.
Ni ser korsbandet på bilden, det är det som har gått av, och meniskerna (det finns två), ser lite misstänksamma ut. Så han frågade mig om basket bara är en fluga jag håller på med just nu, eller om jag har planer på att bli proffs. Ja, vad svarar man på det? Och han gav mig två alternativ.
1. Det första är att inte göra något åt det, men då kan jag aldrig mer hålla på med bollsporter, eller plötsliga rörelser med knät osv. Och det var ingenting jag ens ville fortsätta lyssna på, jag sa bara att det där är inget alternativ för mig. Jag ska spela basket.
2. Då berättade han att han kommer skriva upp mig för operation, och dom ska sätta in ett helt nytt korsband. Vilket går till så att dom tar en sena från bakre låret (Emma varnade mig för att jag måste träna upp bakre lårmuskeln rejält innan, för det kommer underlätta) och sätta det som ett nytt främre korsband.
Han frågade mig hur jag tyckte det lät, och jag sa bara att jag vill få det gjort så fort som möjligt. Och då berättade han även att efter operationen är det en rehabiliteringstid på 6 månader. Och ja, klart det känns tungt som bara fan, men någonstans hade jag väntat mig det redan. Och jag ska tillbaka, så hellre att det tar 6 månader än att jag aldrig mer kan spela. Tänker man så blir valet genast ganska så lätt.
En bekant till mig slet av sitt korsband 1 augusti, 3 dagar efter mig, och han ska opereras 28 september. Så det finns hopp om att det blir gjort snart, för doktorn sa att min rörlighet i knät var helt bra och i vanliga fall brukar patienter behöva träna upp rörligheten innan man kan göra en operation.
Så sätt kniven i mig nu då!
Håll tummarna att det blir snart, men i vilket fall så hinner jag inte tillbaka den här säsongen, och det känns tråkigt, men jag hade som sagt nog ställt in mig på det. Men nästa säsong, tro mig, jag ska tillbaka och jag ska vara bättre än någonsin. Nu kommer man fan inte ta basket för givet.
Ta hand om er!
Hanna.
Ni ser korsbandet på bilden, det är det som har gått av, och meniskerna (det finns två), ser lite misstänksamma ut. Så han frågade mig om basket bara är en fluga jag håller på med just nu, eller om jag har planer på att bli proffs. Ja, vad svarar man på det? Och han gav mig två alternativ.
1. Det första är att inte göra något åt det, men då kan jag aldrig mer hålla på med bollsporter, eller plötsliga rörelser med knät osv. Och det var ingenting jag ens ville fortsätta lyssna på, jag sa bara att det där är inget alternativ för mig. Jag ska spela basket.
2. Då berättade han att han kommer skriva upp mig för operation, och dom ska sätta in ett helt nytt korsband. Vilket går till så att dom tar en sena från bakre låret (Emma varnade mig för att jag måste träna upp bakre lårmuskeln rejält innan, för det kommer underlätta) och sätta det som ett nytt främre korsband.
Han frågade mig hur jag tyckte det lät, och jag sa bara att jag vill få det gjort så fort som möjligt. Och då berättade han även att efter operationen är det en rehabiliteringstid på 6 månader. Och ja, klart det känns tungt som bara fan, men någonstans hade jag väntat mig det redan. Och jag ska tillbaka, så hellre att det tar 6 månader än att jag aldrig mer kan spela. Tänker man så blir valet genast ganska så lätt.
En bekant till mig slet av sitt korsband 1 augusti, 3 dagar efter mig, och han ska opereras 28 september. Så det finns hopp om att det blir gjort snart, för doktorn sa att min rörlighet i knät var helt bra och i vanliga fall brukar patienter behöva träna upp rörligheten innan man kan göra en operation.
Så sätt kniven i mig nu då!
Håll tummarna att det blir snart, men i vilket fall så hinner jag inte tillbaka den här säsongen, och det känns tråkigt, men jag hade som sagt nog ställt in mig på det. Men nästa säsong, tro mig, jag ska tillbaka och jag ska vara bättre än någonsin. Nu kommer man fan inte ta basket för givet.
Ta hand om er!
Hanna.
Kommentarer
Postat av: Eva
Tråkigt besked Hanna, men med din envishet är jag inte så säker på att det tar 6 månader innan du äntrar planen igen. Ge järnet och visa dem. Jag håller på dig. Kram
Postat av: Anonym
tjena hur mår du?
Trackback
