om min comeback från knäskada till basketplanen

Sådär, "hemma" från KFUM RM. Vi spelade 3 matcher i gruppspelet, mot Marbo, Sallén och Sundsvall. Vi förlorade alla 3, men matchen om 3-4e pris mot Sundsvall vann vi med 6 poäng efter ledning hela matchen. Skönt att avsluta med en vinst!
Vad som däremot är tråkigt och som jag var lite less över under helgen, är att jag borde spela! Åh, jag borde vara ute på planen och göra vad jag kan, visa vad jag kan. Jag är så motiverad att det finns inte ord, och jag är så sugen att spela att jag vet inte var jag ska ta vägen. Men jag försöker ta det dag för dag, och jag har ju vant mig vid att inte kunna spela. Och varje dag jag vaknar och varje dag som går så går det bra, men varje träning rycker det i hela kroppen och jag bara önskar jag kunde bli hel och hoppa in.
Men tålamod var det va.....

Nu är jag i alla fall hur trött som helst, inte sovit mycket alls i helgen. Det var roligt att träffa alla igen, även fast det var typ tre dagar sen. Men nu dröjer det längre, nu vet jag inte när jag träffar alla igen. Det beror på om någon kommer och hälsar på, eller om jag drar hem över någon helg. Men jag vet ju att ni finns kvar, och ni har mig kvar också.

Nu ska jag fortsätta titta på Braveheart som jag började titta på på bussen innan mitt batteri på datorn dog.
Men först en liten promenad, känns som jag behöver lite frisk luft.

Pusskram, H.