om min comeback från knäskada till basketplanen

Första matchen i vår hemmacup, och tyvärr bara 7 spelare ombytta. Mila, vår ryska, vrickade foten ganska illa igår på träningen.. typiskt. Våra tre 93or är sjuka, och Carro aka The Doctor är sjuk hon med. Så det blev 7 st kvar mot Luleås starka 11. Det märktes att vi var färre då vi blev trötta och de sprang ut oss, samt att hela laget bestod typ at 3poängsskyttar? Ja men allvarligt, hur många trepoängare lossade dom inte iväg? Typ 50.. inget skämt nästan, varav säkert 20 satt. Och det avslöjar ganska snabbt att det tyvärr blev en ganska stor förlust.. närmare 40 poäng. 59-104 för att vara exakt, tror jag.

Och det gör så ont i själen att sitta på bänken!! Fy fan, ursäkta språket men samtidigt inte, vad jag vill spela så fruktansvärt mycket! Vill bara in och slita och spela halva livet ur mig. Fan, aldrig har glöden brunnit såhär inuti mig. Oj oj oj. Jag vill tillbaka nu. Nu nu nu. Men ja, patience var det va? .........

Jag saknar att spela. Saknar det verkligen. Här är en match från förra året, vi spelade mot Sundsvall Saints. Blir både glad och ledsen när jag tittar på tapes från förra året. Men här kan ni titta också, (jag är blå nr 15) :




Undersökning hos specialist på måndag, ytterligare ett steg i rätt riktning.
Nu - film. Godnatt på er, puss.