om min comeback från knäskada till basketplanen

Det är idag 140 dagar sen jag sist spelade basket. Hur det känns? För-jävla-jävligt.
Fast ska jag vara ärlig så känns det absolut inte som att det var så länge, på något sätt har tiden gått mycket fortare än vad antalet dagar säger. Men ja, jag vet inte riktigt varför heller. 140 dagar, det är nästan ett halvår. Förstår ni hur länge det är?! Har aldrig förut haft ett uppehåll längre än 2 veckor, så ja, man kan säga att jag har abstinens. Fruktansvärd abstinens.



Ikväll var jag på skottid som många gånger annars, men ikväll blev jag bara deprimerad av att vara där. Det kan bli så ibland. Men det var lite konstigt, för om någon såg hur det gick för mig hade dom kanske undrat varför jag drog därifrån. Och med risk för att låta som en diva, men det tillåter jag mig själv göra för jag får lov att göra det när jag ändå inte kan spela - jag sätter fan allt jag skjuter. Jag sköt treor, som jag älskar att göra, och jag lovar er. Allt som allt kanske jag sköt 60 skott, och jag satt med all säkerhet 45-50. Och jag har förbättrat mitt skott under tiden jag varit skadad, jag har högre båge nu och en bättre release. Så det här kommer bli fruktansvärt spännande nästa säsong!
Men det gör mig ändå deprimerad ibland, för jag kan liksom inte handle it. Jag blir arg och ledsen när jag sätter så mycket och ändå inte kan spela och är skadad. Sen när jag såg mitt gamla lag förlora mot Lit igår.. jag vill bara hoppa in och styra upp! Nu säger jag inte att jag hade fixat steken själv, men jag hade velat kunna bidra. Kunnat hoppa in och sprida lite energi osv. Jag önskar jag kunde.

Men nästa säsong!! Kommer bli så fantastiskt spännande och roligt!

Till nästa gång - take care.
H.

En bild på hur man opererar och fixar en korsbandsskada.


Jag ska inte berätta för er att knän suger, för det vet ni redan. Men visste ni att vi har inga knäskålar förrän 6 veckor efter man föds? Dom är inte färdigutvecklade när vi kommer till världen så därför tar de lite extra tid på sig. Nasty.
Nu när ni vet det tänker jag fortfarande inte berätta för er att knän suger, för det vet ni. Men igår fick jag ett sms om att min lillasyster var på akuten, hon hade gjort illa knät på match. Hjärtstopp. Jag försökte ringa direkt, både till henne och till Katarina, men inget svar. Jag fick höra av hennes coach att knät hade knakat och åkt in mot andra benet, och att knäskålen hade blivit blå direkt. Inge vidare med andra ord.
Sen fick jag höra att läkaren sagt att det bara var en sträckning, och att inte belasta knät något alls på några dagar så ska det vara lugnt sen. Men jag säger bara det - läkare har haft fel förut, med Emma tillexempel. Där sa dom också att det bara var en sträckning och att hoppa på kryckor i en vecka skulle räcka. Sen visade det sig att korsbandet var av. Så jag litar inte helt på läkare, så det är bara att hoppas det är bra snart.

Men klart det inte skulle sluta där. En kvart senare får jag veta att Camilla, som jag spelade med i damlaget i Jämtland, slitit av sitt korsband när hennes Sallén spelade mot Eos i helgen. Alltså hur många har inte slitit av sitt nu i min vännerkrets? För många, och jag tänker på er! Och vid det här laget behöver jag fortfarande inte berätta för er att knän suger va?

Klockan är halv 7 och jag är vaken, vaknade faktiskt för ungefär en timme sen. La mig 22 igår så jag antar att min kropp har sovit ut nu, eller så kan det ha att göra med de 38 timmarna jag sovit de tidigare 2 dygnen :) Jag måste vara sjuk..
Idag ska jag gymma vid 9 som vanligt, och sen ska jag på skott på sporthallen vid 11.15, sen blir det väl hem och äta lunch. En bra lunch ;) Och sen blir det middag hos farmor senare ikväll.

Jessica berättade igår att en av hennes lagkamrater slet av korsbandet i helgen.. och jag säger då det, fy fan vad det händer lite överallt och då och då, hela tiden och här och där. Det borde finnas mer övningar och saker man kan göra för att förebygga en korsbandsskada för det händer så lätt och det är så mycket som kan bli förstört. Både i övriga knät men även i livet.
Min sjukgymnast sa i måndags att nu kan jag nästan sträcka ut knät helt, vilket kändes skönt att höra eftersom jag legat på efterkälken gällande utsträckningen. Och på fredag ska vi testa cykla och sen är det alltså tänkt att jag ska få skippa knäskyddet och kryckorna. Fast jag tror jag kommer hålla fast vid kryckorna åtminstone ett tag till, i alla fall när jag är ute, för det är så satans halt och jag orkar inte skada mig igen bara för att jag råkar halka. Tror det kan vara smart.

En sak till som jag inte kan sluta irritera mig på, heter det "knät" eller "knäet"? För det senare låter så satans fel men i stort sett alla skriver så?

Rubriken står Kings of Leon för, älskar dom, så mycket minnen dyker upp inuti skallen från i somras och grejer när jag lyssnar på skivan Only By The Night. Ruggigt bra.
Igår somnade jag vid 19.00, var hur trött som helst och sen vaknade jag helt av mig själv strax efter 07.00 imorse. Klev upp, åt en bra frukost och sen drog jag ner på gymmet till 09.00. Gymmade till ungefär tjugo över 10 och sen tog jag bussen hem. (Får ju fortfarande inte gå så långt som det är från stan till mig tyvärr, men snart :)) Och när jag kom hem lagade jag en bra lunch i bulgur, köttfärssås och lite äggröra, till det drack jag mjölk.
Nu känner jag mig mätt, belåten och duktig! Nu ska jag titta på lite serier som äntligen kommit ut på www.fastpasstv.com som Stina tipsade mig om, GRYM sida! Man kan titta på i stort sett alla serier, och även lite filmer, som finns. Och idag är det tisdag så det har kommit nytt av Gossip, HIMYM, One tree Hill och DH, så nu ska jag titta lite, det förtjänar jag :) Sen får vi se vad resten av dagen har att bjuda på.

Puss och kram på er, hoppas ni har det bra alla som läser!

Vet inte vad som händer med mina sovvanor och min dygnsrytm riktigt. Jag sov bort hela söndagen, efter att ha somnat helt slut i lördagskväll före 23. Jag antar att jag var trött..
Men då blir det så att man är uppe nu, och får väl ta och besöka gymmet kl 9 som i fredags. Det var dock skönt eftersom det inte är nå mycket folk där då, och då hinner jag hem en sväng innan sjukgymnasten 13.20 också. Och på fredag ryker skyddet och kryckorna!! Fast jag kommer nog hålla kvar kryckorna ett tag till.. vill inte halka ute eller något. Försiktighetsåtgärd.



Ett musiktips är Kid Cudi, skitbra med hans nya album Man on the Moon: The end of Day.

Jag vet vad ni tror, att jag fortfarande är uppe, men så är det faktiskt inte. Faktum är att jag har vaknat nu. Jag kom hem runt 16 efter både gym och en sväng på stan, var helt helt slut och fick kämpa för att inte somna vad jag än gjorde. Runt 20 kunde jag inte hålla mig längre, smsade mamma som var påväg hem från Luleå att godnatt nu lägger jag mig, och så somnade jag snabbare än jag hann blinka. Och nu har jag alltså vaknat. Efter 7h sömn. What is wrong with me.

37 dagar sen operationen och jag är alltså redan en bit på vägen, och vare dag av alla dagar jag har framför mig har jag en chans att göra något bra, som kommer påverka min kommande basketkarriär positivt. Jag har tid att göra mig själv bättre än jag varit hittills! Och jag tänker fortsätta tänka så, vara så, göra så.
Jag har redan ändrat min livsstil så som i att jag äter rätt, jag tränar bra men det kan fortfarnade ske förbättring och det tänker jag ta itu med. När dagen för min comeback kommer är det bara mig själv jag har att skylla om jag inte är där jag vill vara. Nu kör vi :)

Are u with me??

Jag har hittat mina basketskor jag vill (läs: tänker) vara grym i nästa år.
Säsongen 2010-2011.
Och countdown: 10 dagar till både knäskydd och kryckor försvinner.